Ibland snubblar man över en gammal skräckfilm som bjuder på så mycket tyg till popcornkastande att spökena i garderoben börjar skratta. ’Revolt of the Zombies’ är just en sådan – här blandas exotiska ruiner, kärleksdrama och arméer av stapplande odöda i ett hopkok där mystik och kalkon samsas i skön förvirring. Filmen tar plats i Kambodjas djungelliknande ruiner (eller vad studion nu hade råd att klistra upp med palmblad och damspärr), och inledningsvis är atmosfären faktiskt lovande. Man sugs ändå in i stämningen av bortglömda ritualer och blickarna mellan förbjudna förälskelser – tänk Indiana Jones möter en budgetversion av ’Dracula’.

Men ganska snart blir det tydligt att här finns en kärlek till övernaturligt mumlande monologer som är nästan större än kärleken mellan huvudkaraktärerna. Effekterna går i ärvd stumfilmstradition, och zombierna själva ser mest ut som deltagare i ett mycket trött scoutläger. Det puttrar på med girighet, ockultism och moralpanik à la 1930-tal, men pulsen går tyvärr aldrig riktigt upp – jag satt mer och funderade på om de odöda inte bara ville ha en kopp kaffe och sova vidare än på om världen skulle gå under.

Musiken och ljussättningen fångar dock den där klassiska känslan av förlorad värld, och man kan inte låta bli att småle åt filmens ambition. Den är ömsint gammalmodig, lite som att lyssna på någon som berättar en spökhistoria och ständigt halkar ur timingen. En viss charm har den ändå, särskilt för oss som gillar att plaska omkring i skräckhistoriens små pölar. Som nervkittlande episk kamp är den dock mer malplacerad än hotfull.

’För fans av historisk skräck och halvdöda romantiker rekommenderas ett besök – men den som vill känna de äkta kalla kårarna gör nog bäst i att låta zombierna vila.’

Du kan se filmen på Mavshack Movies