Hoppa tillbaka till tiden då nattmonster bestod av hemmasnickrade gummikostymer och forskare var farligare än din mest kedjerökande fysiklärare – här är The Devil Bat från 1940, ett klassiskt exempel på hur man dundrade fram med skräck då allting ännu luktade filmkuliss och koffeinbrist. Med självaste Bela Lugosi som Dr. Carruthers har vi snabbt en galen vetenskapsman av gammal god sort: lite för smart, lättkränkt och perfekt med de där myspyskusliga ögonbrynen som bara Lugosi kunde leverera.

Handlingen är ungefär lika subtil som ett fladdermusbett i natten – Dr. Carruthers experimenterar fram en blandning som gör att hans gigavis a la Batmobile-fladdermöss attackerar de som berövat honom sin förmögenhet. Allt från rödlysande laboratorielampor till de prydliga mustascherna hos både offer och utredare andas en charmig, kitschig tid då vetenskaplig galenskap var den största skräckboosten på vita duken.

Visst, tempot kan vara lite småsegare än en trött flaggstång och specialeffekterna är ungefär lika skrämmande som ett äkta urklippt pappersdjur – men ändå: atmosfären levererar. Det finns en lågmäld men tydlig känsla av hot och paranoia, sådär som bara blir till på den svartvita sidan av Hollywood. Lugosi är förstås filmens nav; han kan stirra ner en dörr på ren karisma och driver filmen framåt trots de något stappliga medspelarna och studions budgetbegränsningar.

The Devil Bat är ingen chockfest, men för oss som älskar retro, övertydliga dialoger och en dos vetenskaplig galenskap är den både en härlig nostalgikick och ett måste. Här klappar hjärtat för det gamla, och ibland är det skönt att påminnas om att skräcken faktiskt alltid har funnits där – i laboratorier, i natten och i mörkret under sängen.

Du kan se filmen på Mavshack Movies