Okej, låt oss tala klarspråk: The Cook är en film som vet exakt hur löjlig den är, och det är just det som är dess största charm (eller förbannelse, beroende på din magkänsla för skräckkomedi). Vid första anblick ser det ut som att vi får ännu en generisk slasher på landsbygden – ett sånt där collegegäng med mer hormoner än självbevarelsedrift, och ett avlägset hus där mobilnätet försvinner fortare än deras kläder.

Men! Den här kocken är ingen diskret Jason-typ. Han är mer som din lokala clownkock på speed: alltid med ett nästan obehagligt vänligt leende, och han har lika mycket fantasi med köksverktygen som en galen vetenskapsman. Splattret är så överdrivet att det nästan känns som att regissören hade en outtömlig budget på ketchup. Räkna med huvuden i grytor, lemmar i mikron och så många one-liners att det hade räckt till en hel skämtbok.

Humorn är blytung och svartare än kaffet man verkligen borde undvika på en sån här helg. Karaktärerna? Ja, de är karikatyrer allihop, men det hör till genren och ibland är det kul att bara luta sig tillbaka och se folk göra alla klassiska misstag samtidigt. Ingen tar det här på allvar, och det ska inte du heller göra.

Visst, tempot sviktar ibland (lite väl mycket mellan köttfärssåsen och köttkropparna, om man säger så), vissa skämt landar med ett klafs snarare än en smäll och ibland önskar man nästan att någon av festdeltagarna hade IQ nog att ens ana vad som pågår – men ärligt talat, det är ju därför vi älskar dessa kultiga splatterverk, eller hur?

Sammanfattningsvis: The Cook är som att kasta sig in i en mixer med gamla slasherfilmer, galen collegehumor och ett glas ketchup för mycket. Inte för finsmakaren – men älskar du low budget, absurt blodigt och oförskämt flamsig skräck, då är det bara att slå dig ner och ta för dig av menyn. Själv tog jag två portioner och ångrar ingenting.

Du kan se filmen på Mavshack Movies