Det finns monsterfilmer – och så finns det The Host. Bong Joon-ho tar Han-flodens sköte och förvandlar det till en våt (bokstavligt talat) skräckthriller med så mycket familjekaos att man känner det ända ut i nervtrådarna. Sjöodjuret i sig? Jodå, digitalt slemmigt och fult på det där sättet som bara asiatiska monster kan vara – såpass att till och med Godzilla kanske hade bytt bana om de möttes på en mörk bro i Seoul.

Men bakom all tentakel-action, får vi också ett familjeporträtt som känns. Familjen Park är lika trasig (och komisk) som myndigheterna är handlingsförlamade. Social satir? Absolut, men det blir aldrig predikande – snarare bjuder Bong Joon-ho på blinkningar till politikens cirkus och byråkratins totala oförmåga att ta itu med en blöt best som river halva stan itu. Allt med en humor som är så torr att man behöver paraply.

Vad som gör The Host unik i monsterträsket är blandningen av genres. Ena stunden biter man på naglarna över actionsekvenserna, nästa fnissar man åt någon urspårad familjescen, för att sekunder senare bli nedslagen av det mänskliga dramat. Och musik, ljud, ljussättning? Klockrent. Trots det myllrande kaoset hittar Bong alltid rätt ton, som om han låter oss skrämmas och skratta på samma gång utan att det känns påklistrat.

Skuggspöket njuter både av skräckens närvaro och det orädda greppet om det oväntade. The Host är, trots sina (ibland) överdrivna inslag, en av de där filmerna man aldrig riktigt blir färdig med. En bläckig klump av skräck, samhällskritik och… ja, mänsklig värme mitt i misären. Se den – och se till att hålla avstånd om du är nära öppet vatten!

Du kan se filmen på Mavshack Movies