Så där sitter man, lagom bekvämt i soffan, och tror man har sett allt när det kommer till sektskildringar och found-footage-filmer. Men så glider Ti Wests The Sacrament in som en kvav juninatt och viskar: trodde du ja. Här får vi följa en trio journalister precis som vi vill ha dem – lite självgoda, men ovetande om den köttkvarn de är på väg in i. Eden Parish ser på ytan ut som en retreat för folk med för mycket batik och för lite förtroende för staten, men bakom den falska gemenskapen väntar, ja, mardrömmen.

West vet hur han bygger spänning i det lilla: den gnissliga dörren, en skymtad blick, eller bara hur någon håller för länge vid en kram. Och så har vi ”Fadern” – en sluga gammal räv till ledare som lyckas vara både farbrorlugn och intensivt obehaglig. Att filmen är inspirerad av verkliga händelser (läs: Jonestown) gör det hela förskräckligt mycket mer krypande. Du sätter nästan i halsen när du inser att det här inte bara är på låtsas.

Det är dock found-footage-stilen som både gör och stjälper filmen. Den ger en dokumentär känsla som suger in en, men West lyckas aldrig riktigt dölja manusens vassa sömmar – ibland känns det lite för noga iscensatt, lite för mycket ”nu ska vi skrämmas”. Men när kaoset väl brakar loss, då sitter pulsen under hakan.

Slutbetyg? The Sacrament är inget nytt under genrens blodindränkta sol, men den vågar gräva där det gör ont. Spänningen är påtaglig, miljön trovärdig och kulten nästan för obehagligt realistisk. Har du en förkärlek för religiösa sekter och dokumentär realism, ja, då är det dags att boka in en natt i Eden Parish – men lita inte på någon. Inte ens på dig själv.

Du kan se filmen på Mavshack Movies