Du vet den där känslan när du råkar se någon som är skrämmande lik dig själv på stan – och konstaterar att det egentligen räcker för att behöva boka dubbla terapisessioner? ‘The Broken’ tar just den nerven och drar ut den till bristningsgränsen i en långsam psykologisk rysare där Lena Headey får pannan att veckas mer än vanligt.

Filmen börjar krypa under skinnet redan från öppningen och Sean Ellis vet exakt hur man bygger upp en lågintensiv klaustrofobi. Allt från det kalla, London-grå fotot till de tomma korridorerna på sjukhuset bidrar till känslan av att något är fasligt fel. Ljudspåret? Räkna med viskningar i väggarna och hjärtat i halsgropen.

Storyn är enkel: Gina ser sitt eget ansikte bakom ratten, och därifrån bär det bara utför. Dubbelgångartemat vävs in i suggestiva sekvenser med speglar (jodå, det krasas och stirras mer i speglar än i ditt lokala gym vid rusningstid), men tempot är ibland lika släpande som en sömngångare på Valium. Är det skräck eller är det bara mycket konstig existentiell ångest? Kanske både och – men den som letar jumpscares blir besviken. Detta är slow burn för dig som trivs bäst när inget riktigt förklaras och när alla svar gömmer sig under ytan.

Headey är stabil, även om karaktärerna runt henne får mindre kött på benen än ett skelett på diet. ‘The Broken’ skyr det överspelade och försöker skrämmas med små, oroväckande detaljer – ibland lyckas det, ibland känns det bara utdraget. Helhetsintrycket? En tekniskt snygg och stämningsfull berättelse om identitetens sönderfall, men gäspningsrisken lurar bakom hörnet för den otålige.

The Broken lämnar dig kanske inte vrålande av skräck, men den lyckas ändå smyga sig in, gnaga lite på självkänslan och får dig att se dig själv i badrumsspegeln med nya ögon. Inte årets mest fartfyllda rysare – men atmosfären sitter där den ska.

Du kan se filmen på Mavshack Movies