Det är sällan man blir både bländad och förvirrad på samma gång av en film. Men ”Evidence” (2013), som snor ihop found footage och deckarpussel i ett dammigt ökenrave av skrik och videoband, lyckas faktiskt. Jag önskar att den gjorde det på ett lite mindre rörigt sätt. Regissören Olatunde Osunsanmi kastar oss rakt in i utredarnas arbetsrum, där mobiler och kameror från händelsernas natt spelas upp och nördas sönder i jakt på sanningen. Det låter som stoff för svettiga thrillerpärlor – och ja, första halvan av ”Evidence” bygger faktiskt upp en ordentlig nerv. Men lagom till man börjar fundera på om det är värt att oroa sig för någon av karaktärerna, vänder filmen plötsligt på allt. Och det gör den – igen. Och igen. Skuggig ljussättning, blippande walkie-talkies och ökenskuggor som drar förbi plusar såklart på atmosfären, men manusets desperata försök att ständigt chockera mig lämnar snarare en eftersmak av ’här försöker vi lite för mycket’. Visst, vissa kameravinklar ligger läskigt nära videokonferenser från kontoret – fast här är det folk som blir mosade istället för PowerPoint-presentationer. Slutklämmen drar ett sista, överraskande twistkort, men det är tyvärr så urvattnat att det inte lyfter helheten. Evidence är bitvis spännande och tekniskt proffsig, men i slutändan önskar jag att någon tagit ifrån den kameran och sagt: mindre hoppande handling, mer genuin skräck. Ett halvljummet mysterium för dig som orkat plöja igenom skräckhyllans B-filmer redan.

Du kan se filmen på Mavshack Movies