Det finns något osunt lockande i att se folk göra precis det de absolut inte borde göra, särskilt i gamla övergivna lagerlokaler där varenda neonfärgad filmtitel skriker “Gör inte det!”. ”Knuckle Bones” drar igång precis som en klassisk fredag med tonårsfasoner och illavarslande brädspel. Med tanke på min egen barndom full av dåliga idéer och spökhistorier vid lägerelden, kan jag ändå förstå charmen i att slå tärningarna trots att varenda cell i kroppen skriker ”spring!”.

Demonen som släpps lös är onekligen huvudrollen – en blandning av Iron Maidens maskot och något som ramlat av fel bandvagn från helvetet. Blodet sprutar, lemmar slits loss med hisnande kreativitet och producenten av pyroteknik måste haft en riktigt bra dag på jobbet. Det är överdrivet? Ja. Tramsigt? Absolut. Men låt oss vara ärliga – ibland är det precis vad genren behöver, särskilt när kompisgänget på skärmen rör sig i vanlig ordning mellan IQ-befriade beslut och obekvämt välgjorda effekter.

Berättelsen vinner inga priser för originalitet, men tempot är högt och filmen har ändå en slags charmerande självinsikt. Ljudspåret mullrar effektivt när det behövs, och ljussättningen spelar snyggt med de blodröda tonerna i dunkla korridorer. Manuset? Ja, här får ni ta det med en nypa salt större än demonens tänder – men hej, med så mycket tarmar och ylande skrik är det svårt att klaga på underhållningsvärdet.

Summeringen blir att ”Knuckle Bones” är en hejdlös kärleksförklaring till överdrivet splatter och tonårstrams. Är du ute efter psykologisk skräck är det nog bäst att titta vidare, men vill du ha skräckfilmskväll med extra ketchup och ironiska leenden – slå ett kast. Tärningarna landar på blodigt kul!

Du kan se filmen på Mavshack Movies